Du finns överallt. Vad jag än gör, vad jag än är och vad jag än tänker på så finns du alltid där. Våra minnan och bilder kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta. En plats som alltid kommer att finnas / vara öppen för dig under hela mitt liv. Jag vet att vi är unga och har hela livet framför oss. Men livet börjar väl inte då? Livet börjar när man födds och under den tiden så måste man leva livet på bästa sätt. Du kan inte sitta och säga att livet börjar vid 20, för där tar du fel.
Mitt liv har oftast bestått av killar om kring mig hela tiden. Men det är ju inte så konstigt eftersom jag trivs bäst med killar. Jag kan inte vara nära kompis med flickor. Det finns bara några fåtal som jag kan komma överrens om och dom är värda att nämnas; Marre, Sandra & Matilda. Men mitt liv förändrades när du dök upp. Det var som om allt krätsade runt dig, som om du och jag var gjorda för varandra. Jag fick kämpa med dig i nästan 6 månader för att äntligen vinna ditt hjärta. Det vi hade var helt underbar. Vi brydde oss inte om vad alla andra tyckte eller om någonting annat än 'oss'. Då var jag lycklig.

Det vi hade tillsammans, vårat "förhållande" varade kring 2 år. 2 underbara år tillsammans hade vi, du och jag. Dom 2 åren kommer jag alltid att bära med mig, ända till graven. Jag vet att det jag gjorde kommer jag att få ångra resten av mit liv. Men jag vill att du ska veta hur mycket du alltid kommer att betyda för mig. Jag kommer aldrig att släppa taget om dig, aldrig. Du har inte bara vart en pojkvän för mig, utan också min bästa vän som jag kunde dela allt med. Det vi hade var något riktigt speciellt som jag aldrig kommer att uppleva på samma sätt igen.

Du håller mig vaken om nätterna, i en annan värld under lektionerna och det är du som får mig att le när jag mår dåligt. Men nu när du inte finns här längre så känns det verkligen som om det är en bit i mitt hjärta som saknas. Som nu behöver fyllas igen, antingen av kärlen eller av sorg.
Jag är inte en sådan person som brukar erkänna sina fel eller buga för någon när jag gjort något misstag. Men det här är nått som jag verkligen ångrar och inte kan leva med längre. Jag försöker att le så mycket som möjligt, att vara så glad så att ingen undrar. Men innersinne så mår jag inte ett dugg bra, det är helt svart och tiden har stannat.

Jag tänker inte tvinga dig att ta tillbaka mig. Men jag vill bara att du ska veta hur mycket jag verkligen ångrar allt och att jag alltid kommer att älska dig. Föralltid! Som sagt; Du finns överallt