Jag minns den dagen då vi träffades bara du och jag nere i Aspuddsparken bland alla gungorna och den där brädan som jag stod på för att bli lika lång som dig bara för att du skulle kunna hålla om mig. Du hade långt hår då och jag minns inte exakt hur gamla vid var. Otroligt att tiden kan gå så snabbt. Tror att det var genom Andreas som vi fick upp kontakten på riktigt och du hade det riktigt svårt då. Jag fanns där för dig och har alltid gjort på ett med eller mindre sätt.
Kommer ihåg den dagen då jag fick komma hem till dig för första gången och du berättade om din pappa. Fyfan vad jag mådde dåligt då och kände bara för att aldrig släppa dig. Men tiden gick och så småningom glömde vi bort varandra. Vet inte hur det gick med vårat lilla "förhållande" men jag vet iaf att vi var riktigt kära just då. Iaf jag, du har alltid vart underbar och kommer alltid att betyda någonting för mig.

Smset från Fredrik den 16 maj 2008 sved riktigt ordentligt. Först ville jag inte ens tro det, jag ville att allt skulle vara ett stort skämt, att allt bara var på skoj. Men sanningen svider och allt var sant. " Du vet att gabbe är död va :'( " stod det på smset. Jag ville bara skrika av sorg. Klarade inte av mer i skolan den dagen, kunde inte få slut på tårarna.

Nu sitter jag här lite mer än en månad senare och tårarna bara rinner. "Råkade" hitta din flickvän på playahead och hon länkade sedan vidare till hennes blogg *http://eellis.blogg.se*. Kunde inte motstå att läsa och nu sitter jag här helt fast av sorg. Tycker verkligen att hon är stark som orkar sitta och svara på alla kommentarer osv.

Jag gick aldrig på din minnes stund i Östra real eller på din begravning. Skulle bara känna mig så tom och jag skulle säker bara träffa massvis med gamla kompisar från Aspudden vilket inte skulle göra saken bättre. Men jag lovar att jag kommer besöka din grav varje år den 15 maj.

Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta som du alltid har gjort.
Gabriel Lidström, 910929 - 080515