När allt annat går fel, är det meningen att kärleken ska lägga sig till rätta då? Betyder det att jag äntligen har gjort någonting bra för mig själv eller någon annan att jag förtjänar det som jag en gång gav bort? Det jag en gång hade som var hela min värld. "Man vet inte vad man har tills man har förlorat det." Jag hatar när stunderna du trodde var borta för alltid, kommer ikapp dig. När stunderna du en gång tog för givet aldrig kommer komma tillbaka, och även om dom skulle så kommer det aldrig vara samma känsla som den första gången. Jag har lärt mig av mina misstag men ändå gör jag samma sak om och om igen. För en stund så trodde jag verkligen att det livet jag lever nu är det jag alltid vela ha. Med allt festande, supande och sen alla dessa killar... Men när jag slutar snurra och stannar för en stund så förstår jag vad det är jag egentligen håller på med. Jag är för rädd för att inse sanningen, att se det verkliga livet så jag gömmer mig bakom fest och alkohol. Jag tror inte på en andra chans. Men jag vet att misstag är mänskligt och att det aldrig kommer kunna bli som förut på samma gång. Det här känns bara fel eftersom allt är mitt fel från första början. Det var över ett år sen nu, men för mig så går dagarna bara om och om igen. Jag hatar att jag älskar dig.